Karin Olsson & Oisin Cantwell - Two Swedish journalists working for the Swedish fascist government
The Swedish pedophile government has been stripped naked and the real face of the wolf in sheep clothing has been revealed to the world. The Swedish government is a pedophile organisation working for Washington Mafia to cover up mass murder and robbery in Afrika, Iraq, Afghanistan and in many other places on the planet. UNICEF, SIDA, RED CROSS, UNITED NATIONS and other so called "help organisations" are controlled and financed by the Swedish fascist government so the people of the world can´t see who is behind wars, robbery and mass murder.
Below you can read articles written by Swedish prostitutes that call them selves reporters/journalists. Karin Olsson (Expressen) and Oisin Cantwell (Aftonbladet) are nothing but standard Swedish journalists bribed by the Swedish government to cover up crimes done by Reinfeldt and the other criminals within the pedophile network "Regeringen".
.
After this, Julian Assange has very few friends left in Sweden
Assange's flight from Sweden, a decent democracy, into the arms of Ecuador's megalomanic president is incomprehensible
-
- Thursday 16 August 2012
Supporters of Julian Assange gather outside the Ecuadorian embassy in London. Photograph: Mike Kemp/Corbis
Julian Assange's circus has pulled off another breathtaking stunt: he has won political asylum in Ecuador. Assange's flight from Sweden, a decent democracy with a largely excellent justice system, takes ever more absurd forms. After the decision of Ecuador's foreign minister, Ricardo Patiño, the Swedish Twitterverse filled with mocking jokes.
Assange has few fans left here. On the contrary, his unholy alliance with Ecuador's political leadership casts a shadow over what was, despite everything, his real achievement: to reveal shattering news through the revolutionary medium of WikiLeaks.
Patiño praised Assange as a fighter for free expression, and explained that they had to protect his human rights. But Ecuador is a country with a dreadful record when it comes to freedom of expression and of the press. Inconvenient journalists are put on trial. Private media companies may not operate freely.
President Rafael Correa is patently unable to tolerate any truths that he does not own. Reporters Without Borders has strongly and often criticised the way that media freedoms are limited in Ecuador. Assange is a plaything for the president's megalomania.
Most of the women in Sweden who dare to report experiences of sexual assault to the police, despite the exposure that this brings, will find that the case is dropped because it is her word against his, and the other evidence is slight or non-existent. That is quite probably what would happen in this case, if Assange only dared come to Sweden for questioning. There is no reason to believe the fantastic conspiracy theories which say that the women's accusations are just a way to get at Assange.
The press chief of the Swedish foreign ministry said on Thursday that the fear of Ecuador's foreign minister that Assange would be sent on to the US by the Swedes, and even be executed, are utterly groundless. Both Swedish law and Sweden's obligations under the European convention on human rights mean Assange could not be extradited to the US if he were wanted for a crime which might lead to the death penalty.
There is a Swedish extradition treaty with the US, but the process of extradition is long and very complicated. So far there is not even a charge against Assange in the US, which would be the first step in the process. We don't even know that the American justice system wants to try Assange.
Ironically enough, it would probably be easier for the Americans to get Assange from England, since the two countries are much closer to each other in many ways. But it's been a very long time since Assange did anything sensible.
Karin Olsson
.
Oisín Cantwell
oisin.cantwell@aftonbladet.se
Publicerad: 2012-08-16
Assange visade sig vara ett fegt kräk
Mannen som blev världsberömd för sin kamp för yttrandefrihet bosätter sig hellre i ett land där oberoende tv-stationer stängs och kritiska journalister fängslas än låter sig förhöras av svensk polis.
Julian Assange, internetgenerationens Mick Jagger, visade sig vara ett fegt kräk.
Julian Assange, internetgenerationens Mick Jagger, visade sig vara ett fegt kräk.
Det finns ingen anledning att längre förvånas över någonting beträffande alla bisarra turer i cirkusen kring Assange.
Jag var själv på plats i London under en av rättegångarna om överlämning till Stockholm och hörde Wikileaksgrundaren och dennes hord av brännvinsadvokater hojta om Sverige som ett feminismens Saudiarabien, en juridikens bananrepublik och gud vet vad.
Att en populistisk sydamerikansk president börjar yra om hemliga rättegångar och dödsstraff är således inte märkligare än att Bianca Jagger blandar ihop misstankar om sexbrott med yttrandefrihet och högljutt kräver att Assange ska få fri lejd ut ur ambassaden där han sedan ett par månader sover på en luftmadrass.
Det är lätt att glömma att den vithårige foliehatten och hans medarbetare för bara några år sedan låg bakom avslöjanden av betydande vikt.
Amerikanska piloter som roade sig med att skjuta ihjäl civila från en helikopter i Irak, fjortonåriga fåraherdar som burades in på Guantanamo. Bevisen för omfattande korruption i Tunisien, ett avklädande av en regim som anses vara en viktig faktor bakom den arabiska våren.
Assange åkte världen runt och höll föredrag om att korrupta regeringar och företag inte längre kunde känna sig säkra: tv, radio och tidningar köade för att intervjua honom.
Denne man hoppas kunna fly till Ecuador, ett land där president Raphael Correa fängslar journalister, stänger tv-stationer på löpande band och hotar kritiska röster med skadeståndskrav på mångmiljonbelopp. Ett land som enligt reportrar utan gränsers pressfrihetsbarometer hamnar på 104:e plats av 179 undersökta länder.
En förlorad heder är uppenbarligen inte ett för högt pris att betala för att slippa förhöras om sexbrott i Sverige.
Vad hade hänt om Assange i stället haft ryggrad nog att sätta sig på ett flyg till Stockholm? Förhör, givetvis. Att utredningen efter det hade slängts i papperskorgen förefaller inte otroligt. Med tanke på att åklagare lagt ner och tagit upp den tycks bevisläget inte vara optimalt.
Att regeringen godkänner ett utlämnande till USA, vilket han fruktar, är osannolikt. Skadan för Sveriges internationella diplomatiska anseende skulle bli för stor.
Sanningen är att Julian Assange snackar skit om skälen till att slippa den svenska rättvisan. Han har visat sig vara en helt annan människa än den heroiske kämpe för yttrandefrihet han utger sig för att vara.
Möjligen är det så att han inte har kunnat hantera sin världsberömmelse, att den förvandlade honom till en konspirationsteoretiker av ett slag som lika gärna kunde ägna dagarna åt att grubbla över varför Barack Obama vägrar att erkänna varför Elvis lever som att fundera på hur han ska ta sig till Ecuador.
Dessvärre tyder dock allt på att herr Assange bara är en feg skitstövel.
Jag var själv på plats i London under en av rättegångarna om överlämning till Stockholm och hörde Wikileaksgrundaren och dennes hord av brännvinsadvokater hojta om Sverige som ett feminismens Saudiarabien, en juridikens bananrepublik och gud vet vad.
Att en populistisk sydamerikansk president börjar yra om hemliga rättegångar och dödsstraff är således inte märkligare än att Bianca Jagger blandar ihop misstankar om sexbrott med yttrandefrihet och högljutt kräver att Assange ska få fri lejd ut ur ambassaden där han sedan ett par månader sover på en luftmadrass.
Det är lätt att glömma att den vithårige foliehatten och hans medarbetare för bara några år sedan låg bakom avslöjanden av betydande vikt.
Amerikanska piloter som roade sig med att skjuta ihjäl civila från en helikopter i Irak, fjortonåriga fåraherdar som burades in på Guantanamo. Bevisen för omfattande korruption i Tunisien, ett avklädande av en regim som anses vara en viktig faktor bakom den arabiska våren.
Assange åkte världen runt och höll föredrag om att korrupta regeringar och företag inte längre kunde känna sig säkra: tv, radio och tidningar köade för att intervjua honom.
Denne man hoppas kunna fly till Ecuador, ett land där president Raphael Correa fängslar journalister, stänger tv-stationer på löpande band och hotar kritiska röster med skadeståndskrav på mångmiljonbelopp. Ett land som enligt reportrar utan gränsers pressfrihetsbarometer hamnar på 104:e plats av 179 undersökta länder.
En förlorad heder är uppenbarligen inte ett för högt pris att betala för att slippa förhöras om sexbrott i Sverige.
Vad hade hänt om Assange i stället haft ryggrad nog att sätta sig på ett flyg till Stockholm? Förhör, givetvis. Att utredningen efter det hade slängts i papperskorgen förefaller inte otroligt. Med tanke på att åklagare lagt ner och tagit upp den tycks bevisläget inte vara optimalt.
Att regeringen godkänner ett utlämnande till USA, vilket han fruktar, är osannolikt. Skadan för Sveriges internationella diplomatiska anseende skulle bli för stor.
Sanningen är att Julian Assange snackar skit om skälen till att slippa den svenska rättvisan. Han har visat sig vara en helt annan människa än den heroiske kämpe för yttrandefrihet han utger sig för att vara.
Möjligen är det så att han inte har kunnat hantera sin världsberömmelse, att den förvandlade honom till en konspirationsteoretiker av ett slag som lika gärna kunde ägna dagarna åt att grubbla över varför Barack Obama vägrar att erkänna varför Elvis lever som att fundera på hur han ska ta sig till Ecuador.
Dessvärre tyder dock allt på att herr Assange bara är en feg skitstövel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar