Artikelns text är skriven av en parasit som lever på bidragspengar (Presstöd) vilka stulits av Sveriges regering.
.
“Jag behandlas inte som en människa”
Förra året ökade antalet personer i flyktingförvar – nu kritiseras svenska myndigheter för att låsa in människor onödigt ofta. Mura Obaire har varit instängd i åtta månader.
Den vidsträckta åkern på andra sidan muren är alldeles nära, men ändå så långt bort. Här på förvaret i Åstorp har Mura Obaire tillbringat de senaste åtta månaderna av sitt liv. Han ser inte ljust på framtiden.
Mura Obaires identitet är oklar, därför sitter han inlåst. Hans brott är en dröm om en tryggare framtid.
“Livet är svårt, jag är en människa och jag behöver hjälp”, säger Mura Obaire.
Maxgränsen är ett år
En asylsökande som fått avslag kan tas i förvar om det finns anledning att anta att den kommer att hålla sig undan utvisning. Asylsökande och utländska medborgare kan också placeras i förvar om identiteten är oklar eller om det anses nödvändigt för att utreda ärendet. Barn får hållas inlåsta i 72 timmar, samt 72 timmar till om det finns synnerliga skäl. Sedan första maj i år är maxgränsen att sitta i förvar 12 månader. Tidigare fanns ingen övre gräns.
Efter tre dagar har alla förvarstagna rätt till ett juridiskt ombud. Varannan månad måste ett nytt beslut tas om fortsatt förvar. Beslutet kan överklagas till migrationsdomstolen. Ombud tilldelas enligt lagen, men problemet är att många jurister inte tar uppdraget på allvar eller har för dålig kunskap, menar Amnesty.
711 personer i Åstorps förvar
Migrationsverket har åtta förvarsenheter på fem orter i Sverige: Flen, Kållered, Märsta, Gävle och Åstorp.
2010 förvarstogs 1 801 personer av Migrationsverket. Under 2011 var siffran 2 244. 313 var inlåsta längre än en månad.
2011 fattade Polisen beslut om att låsa in 2535.
Sedan förvaret i Åstorp öppnade i maj 2011 till och med juli 2012 har 711 personer placerats där. Deras vistelsetid i snitt var 22,7 dagar.
Åstorp. Mura Obaire har suttit inlåst i flyktingförvaret i Åstorp i över åtta månader. Ingen stat vill erkänna hans medborgarskap, därför befinner han sig nu i ett ingenstansland.
För att nå besöksrummet från utsidan måste ett antal låsta dörrar passeras. Likadant är det från andra hållet, inifrån avdelningen. Totalt blir det sju låsta dörrar mellan insidan och utsidan.
I det kala besöksrummet sitter Mura Obaire. Soffbordet framför honom är fullt av beslutspapper från Migrationsverket, polisen och migrationsdomstolen. De är alla på svenska. För att förstå dem måsta han be någon att översätta till engelska. Besluten säger att han inte har rätt att vara här. De säger att han måste sitta inlåst i väntan på sin identitet.
– Jag är en människa, men jag behandlas inte som en sådan, säger han gång på gång.
För fyra år sedan lämnade Mura Obaire sin hemby i Kongo Kinshasa efter att den överfallits.
– Jag var ute med djuren och när jag kom tillbaka hade soldaterna kommit, säger han.
Han minns inte mycket från flykten, allt är som ett töcken. Det är svårt att hålla isär alla platser, människor och tidpunkter som passerat.
Med en båt kom han över Medelhavet till Europa. Han försörjde sig en tid med att jobba svart på en fiskebåt, men sedan behövdes inte längre hans arbetskraft. Han tog sig vidare norrut, den sista biten till Stockholm åkte han tåg. Gatan blev hans hem och i ett år sov han på olika bänkar.
Han sökte aldrig asyl under den tiden.
– Jag visste inte vad det var för något. Jag plockade burkar och försökte överleva.
Den 17 november blev han stoppad av polisen som ville se hans pass. Han hade inget och via häktet skickades han till förvaret i Åstorp. Där sökte han asyl och berättade om hur han flytt från Kongo Kinshasa. Men Migrationsverket ansåg inte hans berättelse vara trovärdig. De bedömde att han var från Västafrika – Ghana eller Nigeria. Nu hävdar gränspolisen att han kommer från Tanzania och således östra Afrika.
– Jag har varit på Kongos och Tanzanias ambassad i Stockholm, men det hände inget efter det. I Tanzania har jag aldrig varit och jag känner ingen där. Dit kan jag inte åka.
Mura Obaire har sett många komma och gå under sin tid i Åstorp. Själv har han nyligen fått ett nytt beslut om ytterligare två månader i förvaret.
Enligt Maria Lindgren, operativ chef på förvaret, är det ovanligt med så långa vistelsetider.
– Han är nog den som varit här längst.
Hon vill inte gå in på hans specifika fall. Men säger att generellt är det när en person inte medverkar med att få fram handlingar för att bevisa sin identitet som förvarstiden blir längre.
Ord står mot ord.
Tills vidare sitter Mura Obaire kvar inlåst bakom de sju dörrarna i industriområdet i Åstorps utkant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar