Sven-Erik Alhem din kriminella horunge - Ingen vinner på att prövas i svenskt korrupt och smutsigt rättsväsende

MÅNGA KRIMINELLA STATS-HORUNGAR POPPAR UPP I SVENSK MEDIA OCH LJUGER

Brottslingen (Sven-Erik Alhem) som arbetade för barnmördarna Ian och Lucas Lundin vid Lundin Oil/Petroleum påstår att Julian Assange har något att vinna om han kommer till Sverige som ägs av fascist-pedofiler, och låter sig utsättas för en korrupt och illegal domstolsprövning.

Läs horungens artikel nedan.

.

Sven-Erik Alhem om Julian Assange:

Assange skulle vinna på att åka till Sverige och försvara sig

Publicerad 16 augusti, 2012

Om Julian Assange hade valt att försvara sig mot misstankarna om bland annat våldtäkt inom det svenska rättssystemet istället för att vara på flykt, hade förundersökningen sedan länge varit avslutad med en alltigenom rättvis utgång. Istället finns det nu bara förlorare i ”the everlasting Assangecase”.

Vore det inte för den allvarstyngda bakgrunden kunde den närmast katt-och-råtta-liknande händelseutveckling som äger rum inför världsmedia i Julian Assangeärendet te sig aningen parodisk. Som ett försök till drift med den svenska rättsapparaten, som trots ett påstått snabbt och effektivt överlämnandeförfarande mellan staterna i EU enligt den Europeiska Arresteringsordern  ännu inte lyckats ”ta hem” Assange till Sverige för att i första hand förhöra honom ingående rörande bland annat misstänkt våldtäkt.

Plötsligt har det blivit storpolitiskt gräl också. Sverige är som stat upprörd över Eucadors sätt att ”lura” det svenska rättsväsendet på Assange genom att nu ha beviljat honom asyl och sedan åtskilliga veckor ha låtit honom vara inneboende på den Eucadorianska ambassaden i London. Lite djärvt tänkte jag: blir det trots att formella förutsättningar saknas så att det plötsligt även trollas fram diplomatstatus för honom? Så att han skulle kunna ta sig till Eucador.

Ärendet berör emellertid inte bara Julian Assange utan också i högsta grad två målsägande i Sverige som har ett högst berättigat intresse av att utredningen kan färdigställas inom rimlig tid. Tidsfaktorn är av synnerlig vikt i nästan alla brottsutredningssammanhang. Sen rättvisa kan vara lika med ingen rättvisa alls eller i alla fall en betydligt försämrad rättvisa.

Vad jag nu sagt gäller inte bara för målsägandesidan utan också för den som är misstänkt. För Assange personligen tillkommer därutöver att han riskerar förlora i goodwill genom att – som många uppfattar saken – söka förhala utredningen. Den grund han angett för att till varje pris söka undvika att hamna i Sverige vare sig frivilligt eller genom ett tvångsförfarande – risken att bli vidareutlämnad till USA från Sverige – framstår alltmer som konstruerad. Det finns många hinder för en sådan utlämning, bland annat enligt Europakonventionen. Därtill kommer att det råder minst lika goda förutsättningar för USA att begära Assange utlämnad från England, vilket de inte gjort under den långa tid han vistats där. Det går heller inte att komma ifrån att den världsomfattande mediala bevakningen av vidareutlämningsfrågan utgör en garanti för Assange att en vidareutlämning från Sverige inte kommer att ske, även om Assange må misstro vad UD:s presschef försäkrande har uttalat i denna fråga.

Redan under domstolsförhandlingarna i första instans i London uttalade jag att om jag vore i Assange´s kläder skulle jag omedelbart bege mig till Sverige för att se till att utredningen kunde färdigställas och rättvisa skipas. (Minns att jag sade ”If I were in Mr Assange`s clothes” och att ordföranden tillrättavisade mig ”in his shoes” var det korrekta uttrycket i England).

Jag har nämligen alltid hävdat att det inte är en god idé om man anser sig vara oskyldigt anklagad för brott att söka fly bort från misstanken. Det är nästan alltid bättre att ta tjuren vid hornen och att försvara sig inom rättssystemet och att alltså låta förundersökningen ha sin gång.

Hade Assange följt mitt råd i London som nådde honom på åhörarplats i domstolen hade förundersökningen i Sverige sedan länge varit avslutad med en alltigenom rättvis utgång, känner jag mig övertygad om.

Nu har i stället Assange under lång tid varit på flykt. Var ska flykten sluta? I Eucador med outredda kvarvarande misstankar svävande i fritt i luften?

För mig känns det som om det bara finns förlorare i ”the everlasting Assangecase”.

Sven-Erik Alhem, ordförande i Brottsofferjourernas Riksförbund och samhällsdebattör samt tidigare överåklagare. Bloggar på www.svenerikalhem.se