onsdag 29 augusti 2012
tisdag 28 augusti 2012
Sveriges Radio - Studio Ett - P1 - Anne Lagercrantz - Censur - Diktatur
NEDAN SER NI SVENSKA REGERINGENS CENSUR OCH REGERINGENS KREATUR SOM LEVER LYXLIV MED DINA PENGAR, SAMT GER VARANDRA PRISER FÖR ATT DU SKALL TRO PARASITERNA GÖR NÅGOT BRA FÖR DIN SKULL.
.
måndag 27 augusti 2012
Polis Gerd Pettersson från Gränna är också domare vid Jönköpings korrupta tingsrätt
DET ÄR ETT GROVT BROTT MOT MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER ATT EN STAT TILLÅTER ATT POLISER SITTER I DOMSTOLAR OCH DÖMER.
Den enda diktaturen i Europa är Reinfeldts Sverige där poliser agerar domare i domstolar. I forna Yugoslavien förbjöds detta 1389 efter att ottomanturkarna slängts ut. I Sveriges pågår fortfarande det som alla rättsstater förbjudit. Horungen Gerd Pettersson är tyst om att hon vid varje brottmåls-förhandling är jävig och kriminell.
.
Ansvariga för brott Gerd Pettersson begår i domstolen är Beatrice Ask, Charlotte Brokelind och Barbro Thorblad
fredag 24 augusti 2012
Sveriges regering och polis registrerar och hämnas på besvärliga journalister
SVERIGES REGERING ÄR EN TVÄTTÄKTA FASCISTISK REGERING
Godtyckligt. Nyhetsbyrån Siren begärde ut två passfoton i journalistiskt syfte: Chris Heister, landshövding i Stockholms län och Lars Bäckström, landshövding i Västra Götaland. Polisen gjorde olika bedömningar i de två fallen. Foto: Roger Vikström
.
Låt inte polisen leka publicister
Tvärstopp sedan 2004 - inte ens Reinfeldts passfoto lämnas ut
Fram till 2004 var fotografier i pass- och körkortsregistren i princip offentliga handlingar. Undantag gällde endast där det "av särskild anledning" kunde antas att den enskilde eller någon närstående skulle lida men om bilden lämnades ut. 2004 ändrades bestämmelsen så att sekretess gäller "om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men". Regeringen hävdade att enskildas "krav på trygghet" vägde tyngre än offentlighetsprincipen och hävdade till och med att det var troligt att den fria debatten skulle stärkas om enskilda kunde uttala sig utan risk för att deras bild skulle publiceras i "hotfulla" sammanhang. Sedan dess har det blivit tvärstopp för den som vill få ut bilder med stöd av offentlighetsprincipen. Det finns till och med exempel där man vägrat lämna ut statsminister Fredrik Reinfeldts passbild.
Källa: Tidningsutgivarna/Siren
Källa: Tidningsutgivarna/Siren
Kritiskt granskande journalister straffas med kalla handen av rikspolisstyrelsen, skriver Matti Larsson och Per Hultengård.
Okritiska journalister får ta del av allmänna handlingar. Men de som inte är tillräckligt hovsamma får nobben. Det konstaterar Nyhetsbyrån Siren och Tidningsutgivarna som testat hur sekretessreglerna för passbilder fungerar i praktiken. I juli 2004 infördes nya sekretessregler för bilder i pass- och körkortsregister med ett så kallat omvänt skaderekvisit. Det betyder att pass- och körkortsbilder inte får lämnas ut annat än om det kan bevisas att den som är på bilden eller någon närstående inte lider men. Syftet med lagändringen angavs vara omsorg om den enskildes integritet.
Hur denna inskränkning av offentlighetenfungerar i praktiken har nu undersökts av Nyhetsbyrån Siren och Tidningsutgivarna.
Den 18 januari 2012 begärde Sirens chefredaktör Matti Larsson med stöd av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen (TF) en kopia på passbilden av Chris Heister, landshövding i Stockholms län. Syftet angavs vara journalistiskt. Nyhetsbyrån utlovade ett devot hyllningsporträtt, fritt från kritiska kommentarer eller omdömen. Chris Heister förutsågs bli både "glad och smickrad" över det okritiska personporträttet. Två veckor senare lämnade rikspolisstyrelsen ut en kopia av passbilden.
Samtidigt begärde nyhetsbyrån ut en kopia på passbilden av Lars Bäckström, landshövding i Västra Götaland. Också i detta fall angavs ett journalistiskt syfte, i detta fall en kritisk och närgången granskning av Bäckströms betydelse för den så kallade Göteborgsandan, som skulle kunna leda till att hans heder och vandel skulle kunna komma att ifrågasättas.
Med stöd i bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen meddelade rikspolisstyrelsen här ett avslag. "Med hänsyn till vad Matti Larsson har uppgett om sig och syftet med sin begäran, finner rikspolisstyrelsen att det inte står klart att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Passfotografiet omfattas därför av sekretess."
Slutsatsen är glasklar. Okritiska journalister får vad de vill ha, kritiskt granskande straffas med kalla handen.
Det spelar egentligen ingen roll att avslaget i sig är fånigt. En landshövding är en extremt offentlig person. Det finns hundratals fotografier på Lars Bäckström på internet, flera av dem kan laddas ner som gratis pressbilder på länsstyrelsens egen hemsida.
Det viktiga är att detta är en ordning som är ovärdig en demokrati med långa traditioner av en grundlagsstadgad offentlighetsprincip. Det är inte godtagbart att en myndighet ska göra antaganden och värderingar om publiceringars eventuella konsekvenser och sedan låta dessa gissningar ligga till grund för beslut om allmänna handlingar skall lämnas ut eller ej.
Vi kommer nu därför att göra en formell framställan till justitiedepartementet om att göra en översyn av pass- och körkortssekretessen.
MATTI LARSSON
Matti Larsson är chefredaktör för Nyhetsbyrån Siren.
PER HULTENGÅRD
Per Hultengård är chefsjurist för Tidningsutgivarna.
http://www.siren.se/website1/1.0.1.0/135/1/
tisdag 21 augusti 2012
Polis Mikael Uhlin dömd för tjänstefel - Jagade motorcykel och vägrade lyda polischefs order
Polis Mikael Uhlin, 1972-02-21, vägrade att följa sitt befäls order om att avbryta jakten på motorcykeln
Nu är han dömd utav Växjö tingsrätt för tjänstefel. Mikael Uhlin - Polis - Växjö - Dom - B 3621-09 .
Augusti 2009 i Växjö. .
Nedan kan Ni läsa nyheter från 2008 om att Polismyndigheten skall sluta att jaga motorcyklar.
.
I videon ser Ni en annan idiot som blivit polis. (Om videon inte fungerar kan Ni se filmen här). Kred till Peter G.
Nu är han dömd utav Växjö tingsrätt för tjänstefel. Mikael Uhlin - Polis - Växjö - Dom - B 3621-09 .
Augusti 2009 i Växjö. .
Nedan kan Ni läsa nyheter från 2008 om att Polismyndigheten skall sluta att jaga motorcyklar.
Polisen jagar inte längre fortkörande mc
Publicerat av Sveriges Radio: fredag 09 maj 2008.
Polisen har slutat att jaga mc-förare som kör för fort, eftersom riskerna för andra trafikanter bedöms vara så stor i de höga farter jakterna sker, och eftersom fortkörning oftast bara ger böter.
Bengt Svensson, som är trafikhandläggare på Rikspolisstyrelsen säger till Göteborgs-Posten, att justitieombudsmannen, JO, i praktiken har förbjudit polisen att jaga fortkörande motorcyklister av dessa anledningar. Samtidigt gör mc-förarnas hjälmvisir och att motorcyklar saknar främre registreringsskylt att det är så gott som omöjligt att identifiera fortkörare med fartkameror..
I videon ser Ni en annan idiot som blivit polis. (Om videon inte fungerar kan Ni se filmen här). Kred till Peter G.
Polis Mikael Uhlin dömd för tjänstefel - Jagade motorcykel och vägrade lyda polischefs order
Polis Mikael Uhlin, 1972-02-21, vägrade att följa sitt befäls order om att avbryta jakten på motorcykeln
Nu är han dömd utav Växjö tingsrätt för tjänstefel. Mikael Uhlin - Polis - Växjö - Dom - B 3621-09 .
Augusti 2009 i Växjö. .
Nedan kan Ni läsa nyheter från 2008 om att Polismyndigheten skall sluta att jaga motorcyklar.
.
I videon ser Ni en annan idiot som blivit polis. (Om videon inte fungerar kan Ni se filmen här). Kred till Peter G.
Nu är han dömd utav Växjö tingsrätt för tjänstefel. Mikael Uhlin - Polis - Växjö - Dom - B 3621-09 .
Augusti 2009 i Växjö. .
Nedan kan Ni läsa nyheter från 2008 om att Polismyndigheten skall sluta att jaga motorcyklar.
Polisen jagar inte längre fortkörande mc
Publicerat av Sveriges Radio: fredag 09 maj 2008.
Polisen har slutat att jaga mc-förare som kör för fort, eftersom riskerna för andra trafikanter bedöms vara så stor i de höga farter jakterna sker, och eftersom fortkörning oftast bara ger böter.
Bengt Svensson, som är trafikhandläggare på Rikspolisstyrelsen säger till Göteborgs-Posten, att justitieombudsmannen, JO, i praktiken har förbjudit polisen att jaga fortkörande motorcyklister av dessa anledningar. Samtidigt gör mc-förarnas hjälmvisir och att motorcyklar saknar främre registreringsskylt att det är så gott som omöjligt att identifiera fortkörare med fartkameror..
I videon ser Ni en annan idiot som blivit polis. (Om videon inte fungerar kan Ni se filmen här). Kred till Peter G.
Ann-Marie Begler och Marie Axelsson - BEO´s (Skolinspektionen) kriminella kreatur skyddar kriminella kollegors CV
Brottslingarna Ann-Marie Begler och Marie Axelsson vill inte lämna ut allmänna handlingar!
Ola Wiktorson är Ann-Marie Beglers ex-man. Deras son heter Erik Axel Wiktorson-Begler.
Nedan ser Ni brottslingarna Elisabeth Blyhammar Scholander och Lotta Svedenstedt som skyddas av sina kriminella kollegor vilka hänvisar till lag son INTE avser OFFENTLIGA PERSONER/TJÄNSTEMÄN.
Efter att ha blivit avslöjad som pedofil (skadar barn) så försöker brottslingen Elisabeth Blyhammar Scholander att gömma sig genom att ändra sitt FB-namn till Liz Ledhammer. Hennes far är den kände läkaren, Carl Blyhammar.
Lotta Karolina Svedenstedt, 1975-06-12. Per Ludvig Lindgrens Terrass 2, Stockholm.
Modern: Ax, Eva Elisabeth, 1948-02-08. Killingholmsstigen 2, Djurhamn Värmdö.:
Fadern: Svedenstedt, Lars Gustav, 1945-09-08. Repslagaregatan 8 A lgh 1202 , Malmö.
Systern: Svedenstedt, Kajsa Linnea, 1978-04-23. Lidköpingsvägen 48 lgh 1204, Johanneshov.
Brodern: Lars August Engelbrekt Svedenstedt, 1993-04-11. Norra Stranden 14 , Helsingborg.
Brodern: Gustav Leopold Svedenstedt, 1991-03-04. Norra Stranden 14, Helsingborg.
TV4 - Göran Lambertz - Jan Guillou - Thomas Quick - Leif GW Persson
Brottslingen/pedofilhjälparen Göran Lambertz försöker desperat att mörka regeringens, domstolarnas, åklagarens och polisens brott kring dom falska utredningarna/domarna mot Thomas Quick.
Göran Lambertz är den kriminella statsanställda landsförrädare som hjälpte den dömde pedofilen Leif Thorsson att återfå sitt skamliga jobb (justitieråd vid Högsta domstolen) efter det att brottslingen Thorsson dömts för att ha köpt sex av tonårspojke. Lambertz har under 12 år varit chef på bluffmyndigheten JK där han gjort allt för att mörka brott regeringen begått mot Sveriges folk. Lamberts sitter nu i pedofilen Thorssons knä i Högsta dumstolen.
Fallet Thomas Quick är skamligt för Sveriges regering för att fallet visar på hur kriminella svenska åklagare och poliser är. Det bevisar även att svenska domare och nämndemän är korrupta pga att dom godtyckligt tar emot åklagarens/polisens utredningar och har ej någon kritisk syn på bevisningen som presenteras av utredarna.
Jan Guillou är väldigt snäll mot Göran Lambertz i TV-programmet pga att dom båda är vänner. Där har TV4 gjort ett stort misstag, men även Jan Guillou vilken skulle avstått att framträda i TV4.
Göran Lambertz begår mycket grova brott mot Sture Bergwall/Thomas Quick genom att som statstjänsteman/domare påstå att Bergwall/Quick är skyldig till brott han blivit friad från. Lambertz agerar bödel och samtidigt får Bergwall/Quick ingen chans att försvara sig mot Göran Lambertz desperata påhopp på Bergwall/Quick.
.
Klicka här och se TV4:s program med Göran Lambertz och Jan Guillou
Klicka här och se brottslingen Göran Lambertz bli överkörd av Leif GW Persson
.
"Vägbommen är bevis" säger Göran Lambertz. Men svinet Lambertz har under 12-års tid suttit vid JK och nekat folk resning och JK-hjälp som har frambringat stark bevisning om oskuld... och det har inte varit tal om bevis om en jävla vägbom!
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/johan-asplunds-foraldrar-lambertz-ar-oinsatt_7434406.svd
måndag 20 augusti 2012
Sven-Erik Alhem din kriminella horunge - Ingen vinner på att prövas i svenskt korrupt och smutsigt rättsväsende
MÅNGA KRIMINELLA STATS-HORUNGAR POPPAR UPP I SVENSK MEDIA OCH LJUGER
Brottslingen (Sven-Erik Alhem) som arbetade för barnmördarna Ian och Lucas Lundin vid Lundin Oil/Petroleum påstår att Julian Assange har något att vinna om han kommer till Sverige som ägs av fascist-pedofiler, och låter sig utsättas för en korrupt och illegal domstolsprövning.
Läs horungens artikel nedan.
.
Om Julian Assange hade valt att försvara sig mot misstankarna om bland annat våldtäkt inom det svenska rättssystemet istället för att vara på flykt, hade förundersökningen sedan länge varit avslutad med en alltigenom rättvis utgång. Istället finns det nu bara förlorare i ”the everlasting Assangecase”.
Vore det inte för den allvarstyngda bakgrunden kunde den närmast katt-och-råtta-liknande händelseutveckling som äger rum inför världsmedia i Julian Assangeärendet te sig aningen parodisk. Som ett försök till drift med den svenska rättsapparaten, som trots ett påstått snabbt och effektivt överlämnandeförfarande mellan staterna i EU enligt den Europeiska Arresteringsordern ännu inte lyckats ”ta hem” Assange till Sverige för att i första hand förhöra honom ingående rörande bland annat misstänkt våldtäkt.
Plötsligt har det blivit storpolitiskt gräl också. Sverige är som stat upprörd över Eucadors sätt att ”lura” det svenska rättsväsendet på Assange genom att nu ha beviljat honom asyl och sedan åtskilliga veckor ha låtit honom vara inneboende på den Eucadorianska ambassaden i London. Lite djärvt tänkte jag: blir det trots att formella förutsättningar saknas så att det plötsligt även trollas fram diplomatstatus för honom? Så att han skulle kunna ta sig till Eucador.
Ärendet berör emellertid inte bara Julian Assange utan också i högsta grad två målsägande i Sverige som har ett högst berättigat intresse av att utredningen kan färdigställas inom rimlig tid. Tidsfaktorn är av synnerlig vikt i nästan alla brottsutredningssammanhang. Sen rättvisa kan vara lika med ingen rättvisa alls eller i alla fall en betydligt försämrad rättvisa.
Vad jag nu sagt gäller inte bara för målsägandesidan utan också för den som är misstänkt. För Assange personligen tillkommer därutöver att han riskerar förlora i goodwill genom att – som många uppfattar saken – söka förhala utredningen. Den grund han angett för att till varje pris söka undvika att hamna i Sverige vare sig frivilligt eller genom ett tvångsförfarande – risken att bli vidareutlämnad till USA från Sverige – framstår alltmer som konstruerad. Det finns många hinder för en sådan utlämning, bland annat enligt Europakonventionen. Därtill kommer att det råder minst lika goda förutsättningar för USA att begära Assange utlämnad från England, vilket de inte gjort under den långa tid han vistats där. Det går heller inte att komma ifrån att den världsomfattande mediala bevakningen av vidareutlämningsfrågan utgör en garanti för Assange att en vidareutlämning från Sverige inte kommer att ske, även om Assange må misstro vad UD:s presschef försäkrande har uttalat i denna fråga.
Redan under domstolsförhandlingarna i första instans i London uttalade jag att om jag vore i Assange´s kläder skulle jag omedelbart bege mig till Sverige för att se till att utredningen kunde färdigställas och rättvisa skipas. (Minns att jag sade ”If I were in Mr Assange`s clothes” och att ordföranden tillrättavisade mig ”in his shoes” var det korrekta uttrycket i England).
Jag har nämligen alltid hävdat att det inte är en god idé om man anser sig vara oskyldigt anklagad för brott att söka fly bort från misstanken. Det är nästan alltid bättre att ta tjuren vid hornen och att försvara sig inom rättssystemet och att alltså låta förundersökningen ha sin gång.
Hade Assange följt mitt råd i London som nådde honom på åhörarplats i domstolen hade förundersökningen i Sverige sedan länge varit avslutad med en alltigenom rättvis utgång, känner jag mig övertygad om.
Nu har i stället Assange under lång tid varit på flykt. Var ska flykten sluta? I Eucador med outredda kvarvarande misstankar svävande i fritt i luften?
För mig känns det som om det bara finns förlorare i ”the everlasting Assangecase”.
Brottslingen (Sven-Erik Alhem) som arbetade för barnmördarna Ian och Lucas Lundin vid Lundin Oil/Petroleum påstår att Julian Assange har något att vinna om han kommer till Sverige som ägs av fascist-pedofiler, och låter sig utsättas för en korrupt och illegal domstolsprövning.
Läs horungens artikel nedan.
.
Sven-Erik Alhem om Julian Assange:
Assange skulle vinna på att åka till Sverige och försvara sig
Publicerad 16 augusti, 2012
Om Julian Assange hade valt att försvara sig mot misstankarna om bland annat våldtäkt inom det svenska rättssystemet istället för att vara på flykt, hade förundersökningen sedan länge varit avslutad med en alltigenom rättvis utgång. Istället finns det nu bara förlorare i ”the everlasting Assangecase”.
Vore det inte för den allvarstyngda bakgrunden kunde den närmast katt-och-råtta-liknande händelseutveckling som äger rum inför världsmedia i Julian Assangeärendet te sig aningen parodisk. Som ett försök till drift med den svenska rättsapparaten, som trots ett påstått snabbt och effektivt överlämnandeförfarande mellan staterna i EU enligt den Europeiska Arresteringsordern ännu inte lyckats ”ta hem” Assange till Sverige för att i första hand förhöra honom ingående rörande bland annat misstänkt våldtäkt.
Plötsligt har det blivit storpolitiskt gräl också. Sverige är som stat upprörd över Eucadors sätt att ”lura” det svenska rättsväsendet på Assange genom att nu ha beviljat honom asyl och sedan åtskilliga veckor ha låtit honom vara inneboende på den Eucadorianska ambassaden i London. Lite djärvt tänkte jag: blir det trots att formella förutsättningar saknas så att det plötsligt även trollas fram diplomatstatus för honom? Så att han skulle kunna ta sig till Eucador.
Ärendet berör emellertid inte bara Julian Assange utan också i högsta grad två målsägande i Sverige som har ett högst berättigat intresse av att utredningen kan färdigställas inom rimlig tid. Tidsfaktorn är av synnerlig vikt i nästan alla brottsutredningssammanhang. Sen rättvisa kan vara lika med ingen rättvisa alls eller i alla fall en betydligt försämrad rättvisa.
Vad jag nu sagt gäller inte bara för målsägandesidan utan också för den som är misstänkt. För Assange personligen tillkommer därutöver att han riskerar förlora i goodwill genom att – som många uppfattar saken – söka förhala utredningen. Den grund han angett för att till varje pris söka undvika att hamna i Sverige vare sig frivilligt eller genom ett tvångsförfarande – risken att bli vidareutlämnad till USA från Sverige – framstår alltmer som konstruerad. Det finns många hinder för en sådan utlämning, bland annat enligt Europakonventionen. Därtill kommer att det råder minst lika goda förutsättningar för USA att begära Assange utlämnad från England, vilket de inte gjort under den långa tid han vistats där. Det går heller inte att komma ifrån att den världsomfattande mediala bevakningen av vidareutlämningsfrågan utgör en garanti för Assange att en vidareutlämning från Sverige inte kommer att ske, även om Assange må misstro vad UD:s presschef försäkrande har uttalat i denna fråga.
Redan under domstolsförhandlingarna i första instans i London uttalade jag att om jag vore i Assange´s kläder skulle jag omedelbart bege mig till Sverige för att se till att utredningen kunde färdigställas och rättvisa skipas. (Minns att jag sade ”If I were in Mr Assange`s clothes” och att ordföranden tillrättavisade mig ”in his shoes” var det korrekta uttrycket i England).
Jag har nämligen alltid hävdat att det inte är en god idé om man anser sig vara oskyldigt anklagad för brott att söka fly bort från misstanken. Det är nästan alltid bättre att ta tjuren vid hornen och att försvara sig inom rättssystemet och att alltså låta förundersökningen ha sin gång.
Hade Assange följt mitt råd i London som nådde honom på åhörarplats i domstolen hade förundersökningen i Sverige sedan länge varit avslutad med en alltigenom rättvis utgång, känner jag mig övertygad om.
Nu har i stället Assange under lång tid varit på flykt. Var ska flykten sluta? I Eucador med outredda kvarvarande misstankar svävande i fritt i luften?
För mig känns det som om det bara finns förlorare i ”the everlasting Assangecase”.
Sven-Erik Alhem, ordförande i Brottsofferjourernas Riksförbund och samhällsdebattör samt tidigare överåklagare. Bloggar på www.svenerikalhem.se
Mark Klamberg is just another government bitch lying about Julian Assanges extradition
Swedish government bitch Mark Klamberg has forgotten this: http://en.wikipedia.org/wiki/Repatriation_of_Ahmed_Agiza_and_Muhammad_al-Zery
Read Mark Klambergs shit-article below.
måndag, augusti 20, 2012
Extradition of Assange to the US via Sweden for espionage
Many journalists have contacted me on the issue whether Julian Assange can be extradited to the US via Sweden for espionage where he might face the death penalty. The short answer is: no. Below you will find the long answer.
How does procedure work if somebody is to extradited from Sweden? Pursuant to section 14 of the extradition of criminal offences act a "request for extradition shall be made in writing. It may be transmitted by telefax or, subject to agreement in the individual case, by other means. The request shall be made to the Ministry of Justice." The request shall according to section 15 of the same act be rejected immediately if there is a manifest reason why it should not be granted. Otherwise, the request is forwarded to the office of the Prosecutor-General who shall deliver a statement of opinion on the matter. In addition, if the person referred to in the request has not consented to being extradited, the case shall be tried by the Supreme Court. Section 20(1) provides that if the Supreme Court has considered that there is a legal obstacle to extradition the request may not be granted. Even if the Supreme court has found that there are no obstacles, the Government can refuse extradition. This is because section 1(1) provides that if certain conditions are fulfilled, a person "may" not "shall" be extradited. In other words, even if the Prosecutor-General and the Supreme Court finds that all conditions for extradition are fulfilled the Government may veto such extradition. It does not work in the reverse way, the Government can not grant extradition if the Supreme Court has found that any of the required conditions are lacking.
As I understand, Assange wants the Swedish Government to guarantee that it will not grant extradition to the US. The US has not made any request to the Sweden on this matter. In other words, Assange wants the Swedish Government to pledge to use its veto power in relation to a non-existing request and before the Prosecutor-General and the Supreme Court has evaluated this non-existing request. There is nothing in the extradition of criminal offences act that deals with this scenario, but it would depart from established practice. Cameron and et. al write in a general way about this in their book "International Criminal Law from a Swedish Perspective", Intersentia, 2011, p. 171.
Assange fears that he will be extradited to the US where he may be at danger of being for torture or receiving the death penalty. There are at least three obstacles that makes it difficult or even impossible to extradite Assange to the US.
First, Sweden (as the UK) is party to the European Convention of Human Rights. The convention has been incorporated in Swedish law which makes it directly applicable for all state agencies, courts and the Government. Following the Soering Case, Sweden (and the UK) are prohibited from extraditing a person who may face the death penalty. Subject to are obligations from European Convention of Human and the Convention against Torture there is also a prohibition from extraditing somebody where there are substantial grounds for believing that he or she would be in danger of being subjected to torture (which includes inhuman or degrading treatment or punishment).
Second, pursuant to article 28(4) of the Council Framework Decision of 13 June 2002 on the European arrest warrant and the surrender procedures between Member States "a person who has been surrendered pursuant to a European arrest warrant shall not be extradited to a third State without the consent of the competent authority of the Member State which surrendered the person. Such consent shall be given in accordance with the Conventions by which that Member State is bound, as well as with its domestic law." Cameron and et. al write the following on p. 191: "It can be noted here, in connection with the EAW proceedings in 2010 concerning 'Wikileaks' founder Julian Assange, that the principle of speciality means that Assange cannot be extradited or deported from Sweden, unless the UK grants its permission for this." This means that the present decision from British authorities, upheld by Supreme Court, to extradite Assange to Sweden for sexuually related crimes is not enough. If the US would request Sweden to extradite Assange the issue not only have to be approved by the Prosecutor-General, Supreme Court and Government in Sweden, it also has to go through the British legal system a second time (which took more than 500 days the first time). In other words, if the US wants Assange extradited from Sweden he will have the protection of both the Swedish and British legal systems. It would appear easier to have him extradited directly from the UK.
Third, the Swedish extradition agreements with the US does not allow extradition when the offence is purely military or if the offence is a political offence. See article 5(4)-(5) of Convention on extradition between the United States of America and Sweden, 24 October 1961. See also the supplementary convention from 14 March 1983. Cameron and et. al write the following on p. 177: "No definition is given in the Extradition Act of what offence constitute a political offence. In Swedish extradition law, as in many other countries' extradition laws, a distinction is made between absolute and relative political crimes. Absolute political crimes are those exclusively directed against the state... espionage is an absolute political crime according to the travaux préparatoires". One may add that In Swedish law, as opposed to English law, travaux préparatoires is as source of law.
As I understand Ecuador has granted Assange political asylum, i.e. Ecuador is arguing that the US is seeking Assange for a political offence (espionage). Moreover, they fear that Assange will be subject to the death penalty and/or torture. As explained above, extradition from Sweden would for several reasons not be granted in such a case.
It is theoretically possible that i) the US might charge Assange for an other (non-political) crime than espionage and that ii) the US would be willing to issue a guarantee that the death penalty will not be issued. The latter has happened before - see for example the aftermath of the Soering case. Could Sweden extradite Assange in such a case? The answer is yes provided that the UK also approves, but I have great difficulties to see what kind of non-political crime that would be. We can of course discuss all kind of theoretical cases which I do all the time with my students at the University. The question is if sovereign states such as the UK, Sweden and Ecuador should take action on such theoretical cases, regardless of their likelihood and basis in reality?
Mark Klamberg
How does procedure work if somebody is to extradited from Sweden? Pursuant to section 14 of the extradition of criminal offences act a "request for extradition shall be made in writing. It may be transmitted by telefax or, subject to agreement in the individual case, by other means. The request shall be made to the Ministry of Justice." The request shall according to section 15 of the same act be rejected immediately if there is a manifest reason why it should not be granted. Otherwise, the request is forwarded to the office of the Prosecutor-General who shall deliver a statement of opinion on the matter. In addition, if the person referred to in the request has not consented to being extradited, the case shall be tried by the Supreme Court. Section 20(1) provides that if the Supreme Court has considered that there is a legal obstacle to extradition the request may not be granted. Even if the Supreme court has found that there are no obstacles, the Government can refuse extradition. This is because section 1(1) provides that if certain conditions are fulfilled, a person "may" not "shall" be extradited. In other words, even if the Prosecutor-General and the Supreme Court finds that all conditions for extradition are fulfilled the Government may veto such extradition. It does not work in the reverse way, the Government can not grant extradition if the Supreme Court has found that any of the required conditions are lacking.
As I understand, Assange wants the Swedish Government to guarantee that it will not grant extradition to the US. The US has not made any request to the Sweden on this matter. In other words, Assange wants the Swedish Government to pledge to use its veto power in relation to a non-existing request and before the Prosecutor-General and the Supreme Court has evaluated this non-existing request. There is nothing in the extradition of criminal offences act that deals with this scenario, but it would depart from established practice. Cameron and et. al write in a general way about this in their book "International Criminal Law from a Swedish Perspective", Intersentia, 2011, p. 171.
Assange fears that he will be extradited to the US where he may be at danger of being for torture or receiving the death penalty. There are at least three obstacles that makes it difficult or even impossible to extradite Assange to the US.
First, Sweden (as the UK) is party to the European Convention of Human Rights. The convention has been incorporated in Swedish law which makes it directly applicable for all state agencies, courts and the Government. Following the Soering Case, Sweden (and the UK) are prohibited from extraditing a person who may face the death penalty. Subject to are obligations from European Convention of Human and the Convention against Torture there is also a prohibition from extraditing somebody where there are substantial grounds for believing that he or she would be in danger of being subjected to torture (which includes inhuman or degrading treatment or punishment).
Second, pursuant to article 28(4) of the Council Framework Decision of 13 June 2002 on the European arrest warrant and the surrender procedures between Member States "a person who has been surrendered pursuant to a European arrest warrant shall not be extradited to a third State without the consent of the competent authority of the Member State which surrendered the person. Such consent shall be given in accordance with the Conventions by which that Member State is bound, as well as with its domestic law." Cameron and et. al write the following on p. 191: "It can be noted here, in connection with the EAW proceedings in 2010 concerning 'Wikileaks' founder Julian Assange, that the principle of speciality means that Assange cannot be extradited or deported from Sweden, unless the UK grants its permission for this." This means that the present decision from British authorities, upheld by Supreme Court, to extradite Assange to Sweden for sexuually related crimes is not enough. If the US would request Sweden to extradite Assange the issue not only have to be approved by the Prosecutor-General, Supreme Court and Government in Sweden, it also has to go through the British legal system a second time (which took more than 500 days the first time). In other words, if the US wants Assange extradited from Sweden he will have the protection of both the Swedish and British legal systems. It would appear easier to have him extradited directly from the UK.
Third, the Swedish extradition agreements with the US does not allow extradition when the offence is purely military or if the offence is a political offence. See article 5(4)-(5) of Convention on extradition between the United States of America and Sweden, 24 October 1961. See also the supplementary convention from 14 March 1983. Cameron and et. al write the following on p. 177: "No definition is given in the Extradition Act of what offence constitute a political offence. In Swedish extradition law, as in many other countries' extradition laws, a distinction is made between absolute and relative political crimes. Absolute political crimes are those exclusively directed against the state... espionage is an absolute political crime according to the travaux préparatoires". One may add that In Swedish law, as opposed to English law, travaux préparatoires is as source of law.
As I understand Ecuador has granted Assange political asylum, i.e. Ecuador is arguing that the US is seeking Assange for a political offence (espionage). Moreover, they fear that Assange will be subject to the death penalty and/or torture. As explained above, extradition from Sweden would for several reasons not be granted in such a case.
It is theoretically possible that i) the US might charge Assange for an other (non-political) crime than espionage and that ii) the US would be willing to issue a guarantee that the death penalty will not be issued. The latter has happened before - see for example the aftermath of the Soering case. Could Sweden extradite Assange in such a case? The answer is yes provided that the UK also approves, but I have great difficulties to see what kind of non-political crime that would be. We can of course discuss all kind of theoretical cases which I do all the time with my students at the University. The question is if sovereign states such as the UK, Sweden and Ecuador should take action on such theoretical cases, regardless of their likelihood and basis in reality?
Mark Klamberg
Repatriation of Ahmed Agiza and Muhammad al-Zery
From Wikipedia, the free encyclopedia
Ahmed Agiza (Arabic: أحمد عجيزة) and Muhammad Alzery (Arabic: محمد الزيري) (also Elzari, el-Zary, etc.) were two Egyptian asylum-seekers who were deported to Egypt from Sweden on December 18, 2001, apparently following a request from the United States Central Intelligence Agency.[1] The forced repatriation was criticised because of the danger of torture and ill treatment, and because the deportation decision was executed the same day without notifying the lawyers of the asylum seekers. The deportation was carried out by American and Egyptian personnel on Swedish ground, with Swedish servicemen apparently as passive onlookers.
Sweden had negotiated guarantees from Egypt, which were found to be inadequate. There are strong allegations that both men were tortured, but Sweden has been unable to prove or disprove these allegations, due to refusal by Egyptian authorities to allow proper investigations. Alzery was released without charges after two years in prison, but was not allowed to leave his village, nor could he speak to foreigners. Agiza was sentenced to 15 years in prison in a military tribunal.[2] He was finally released from prison on August 9, 2011.[3] The process was not considered fair, and there is doubt as to the men's guilt.
Sweden alleges that the two men had been involved in acts of terrorism, but no basis for such beliefs have been disclosed. When pressed by reporters, Swedish authorities mentioned alleged earlier convictions in Egypt, but these allegations turned out to be patently wrong. As a complicating factor, the decision was made at cabinet level, by Foreign Affairs minister Anna Lindh, who was murdered in 2003, before the scandal broke loose.
söndag 19 augusti 2012
Carina Hägg (S) – Regeringens nyttiga missfoster som driver propaganda mot Ryssland för att Sveriges fascist-pedofil-regering skall se fin ut
Carina Hägg (S), efter domen mot Pussy Riot:
Nu måste Carl Bildt sluta blunda för Putins kränkningar av sitt eget folk
Publicerad 17 augusti, 2012
PUSSY RIOT Alltfler har kommit att engagerat sig för Pussy Riot. Men domen mot kvinnorna ska även sättas in i ett större sammanhang. Ryssland tillhör de länder som oftast fälls av Europadomstolen och inströmningen av nya klagomål fortsätter. Sverige behöver ett aktivt förhållningssätt till den ryska samhällsutvecklingen.
I den imponerande Frälsarkatedralen vid Moskvaflodens strand framförde Pussy Riot en punkbön till Jungfru Maria om att stoppa Putin. De sjöng ”Jungfru Maria, fördriv Putin, Guds moder, ta bort Putin.”
Musikaliskt vågar jag inte ha en mening om Pussy Riots med konstaterar att trion med sina toner vågade utmana såväl den världsliga makten som kyrkan och synliggöra banden mellan dessa maktcentra. Valet av en kyrka och av just Frälsakatedralen ska ses som symboliskt. Kyrkans föregångare, den ursprungliga Frälsarkatedralen sprängdes under Stalin-tiden. Sedan dess har politiker sökt legitimitet genom kontakter med Rysk-ortodoxa Kyrkan. Pussy Riots budskap må ha uppfattats som stötande men yttrandefriheten behöver som störst skydd när budskapet inte delas av makten. Fader Kirill brännmärkte deras framträdande som ”hädelse” men sa även att han ville visa barmhärtighet mot kvinnorna genom att förlåta dem. Men Nadezhda Tolokonnikova, Maria Alekhina och Yekaterina Samutsevich greps och har varit häktade i månader. Den unga sångerskan Nadezhda Tolokonnikova höll ett försvarstal som uppges ha imponerat inne i rättsalen men nu har Chamovnitjeskij-domstolen meddelat sitt utslag, två års fängelse. Pussy Riot fälldes för ”huliganism”. Att Putins pressekreterare redan innan kvinnorna greps fördömde deras framförande i Frälsarkatedralen och talade om ”nödvändiga konsekvenser” andades försök till politisk påverkan av rättsväsendet. Amnesty har redan deklarerat att trion är samvetsfångar såväl som att kampen för deras frigivning kommer att fortsätta. Alltfler har också kommit att engagerat sig för Pussy Riot. Men domen mot kvinnorna i Pussy Riot ska även sättas in i ett större sammanhang. Redan tidigare har vi sett hur statens kontroll över media tilltagit samtidigt som social media växer. Alltfler ryssar vill ändra den inslagna vägen samtidigt som Putin vare sig som premiärminister eller som återinstallerad president vidtagit nödvändiga demokratiska förändringar för att bekämpa korruptionen.
Ryssland har som anslutarstat till Europakonventionen förbundit sig sig att erkänna Europadomstolens obligatoriska jurisdiktion. Men Ryssland tillhör samtidigt de länder som oftast fälls av Europadomstolen och inströmningen av nya klagomål fortsätter. Sverige behöver ett aktivt förhållningssätt till den ryska samhällsutvecklingen. Vi socialdemokrater har länge pekat på det demokratiska underskottet i Ryssland. Något som har framgått i samband med de två senaste valen. Samtidigt som detta förhållande vidimeras av valobservatörer och oberoende analytiker liksom av tusentals demonstranter saknar vi en beskrivning från Sveriges regering till riksdagen beträffande Rysslands konstitutionella utveckling. Utrikesminister Carl Bildt har gång på gång förbigått möjligheten att lämna en samlad analys av den auktoritära statsordning till riksdagen. Sveriges regering har heller inte gjort någon samanhållen bedömning av Rysslands utveckling, Det hade såväl varit fullt möjligt som rimligt att göra en ingående analys av utvecklingen av Ryssland också inom EU. Dagens Rysslands står ofta i strid med Europakonventionen och andra internationella åtaganden och konventioner samtidigt som EU alltför ofta framstår som splittrat i förhållande till Kreml.
Socialdemokraterna är bekymrade över att EU inte har kunnat genomföra anslutningen till Europakonventionen enligt vad som följer av Lissabonfördraget. Vi vet att Europakonventionen är ett av de mest effektiva instrumenten till skydd för mänskliga rättigheter i världen och har en unik kontrollfunktion tack vare Europadomstolen. Kompletterande initiativ bör identifieras för att kunna understödja genomförandet av EU:s anslutning till konventionen. Sveriges regering kan föra en dialog om detta med ordförandelandet i Europarådets ministerkommitté såväl som i EU-kretsen men även tydligt vid bilaterala samtal med Storbritanniens Premiärminster David Cameron. Den som idag inom EU främst sätter käppar i hjulet. Att idag försvaga Europas instrument till skydd för mänskliga rättigheter vore helt fel signal. Om domen mot Pussy Riot leder till en bredare debatt om Ryssland men även blad ryssar vore det välkommet.
Att Ryssland och Sverige för all överskådlig framtid kommer att förbli grannar borde ha lett till att aktiviteter redovisats av regeringen. När Rysslands politik ofta här upplevs som oförutsägbar borde det leda till att organisationer i det svenska och ryska samhället ges förutsättningar till kontakter av den svenska regeringen. Men så har inte varit fallet. Möjligheterna att samla in pengar i Ryssland är mycket begränsade. Samtidigt som det ryska civilsamhället har utvecklas har frivilligorganisationernas arbete kommit att försvåras. Under juli godkände Duman dessutom en lag som försvårar för de organisationer som får ekonomiskt stöd från utlandet. Enligt Kreml är själva syftet att stoppa utländsk inblandning i Rysslands inre angelägenheter. Till skillnad från detta beslut så lagrar sig sedan år lagförslag till stöd för kvinnors rättigheter på hög i Duman. Varje samhälle behöver kritiker så också det ryska. De tre unga kvinnorna i Pussy Riots förtjänar omvärlden stöd för att få fortsätta framföra kritiska budskap även när tonerna träffar Rysk-ortodoxa kyrkan och makten i Kreml.
I den imponerande Frälsarkatedralen vid Moskvaflodens strand framförde Pussy Riot en punkbön till Jungfru Maria om att stoppa Putin. De sjöng ”Jungfru Maria, fördriv Putin, Guds moder, ta bort Putin.”
Musikaliskt vågar jag inte ha en mening om Pussy Riots med konstaterar att trion med sina toner vågade utmana såväl den världsliga makten som kyrkan och synliggöra banden mellan dessa maktcentra. Valet av en kyrka och av just Frälsakatedralen ska ses som symboliskt. Kyrkans föregångare, den ursprungliga Frälsarkatedralen sprängdes under Stalin-tiden. Sedan dess har politiker sökt legitimitet genom kontakter med Rysk-ortodoxa Kyrkan. Pussy Riots budskap må ha uppfattats som stötande men yttrandefriheten behöver som störst skydd när budskapet inte delas av makten. Fader Kirill brännmärkte deras framträdande som ”hädelse” men sa även att han ville visa barmhärtighet mot kvinnorna genom att förlåta dem. Men Nadezhda Tolokonnikova, Maria Alekhina och Yekaterina Samutsevich greps och har varit häktade i månader. Den unga sångerskan Nadezhda Tolokonnikova höll ett försvarstal som uppges ha imponerat inne i rättsalen men nu har Chamovnitjeskij-domstolen meddelat sitt utslag, två års fängelse. Pussy Riot fälldes för ”huliganism”. Att Putins pressekreterare redan innan kvinnorna greps fördömde deras framförande i Frälsarkatedralen och talade om ”nödvändiga konsekvenser” andades försök till politisk påverkan av rättsväsendet. Amnesty har redan deklarerat att trion är samvetsfångar såväl som att kampen för deras frigivning kommer att fortsätta. Alltfler har också kommit att engagerat sig för Pussy Riot. Men domen mot kvinnorna i Pussy Riot ska även sättas in i ett större sammanhang. Redan tidigare har vi sett hur statens kontroll över media tilltagit samtidigt som social media växer. Alltfler ryssar vill ändra den inslagna vägen samtidigt som Putin vare sig som premiärminister eller som återinstallerad president vidtagit nödvändiga demokratiska förändringar för att bekämpa korruptionen.
Ryssland har som anslutarstat till Europakonventionen förbundit sig sig att erkänna Europadomstolens obligatoriska jurisdiktion. Men Ryssland tillhör samtidigt de länder som oftast fälls av Europadomstolen och inströmningen av nya klagomål fortsätter. Sverige behöver ett aktivt förhållningssätt till den ryska samhällsutvecklingen. Vi socialdemokrater har länge pekat på det demokratiska underskottet i Ryssland. Något som har framgått i samband med de två senaste valen. Samtidigt som detta förhållande vidimeras av valobservatörer och oberoende analytiker liksom av tusentals demonstranter saknar vi en beskrivning från Sveriges regering till riksdagen beträffande Rysslands konstitutionella utveckling. Utrikesminister Carl Bildt har gång på gång förbigått möjligheten att lämna en samlad analys av den auktoritära statsordning till riksdagen. Sveriges regering har heller inte gjort någon samanhållen bedömning av Rysslands utveckling, Det hade såväl varit fullt möjligt som rimligt att göra en ingående analys av utvecklingen av Ryssland också inom EU. Dagens Rysslands står ofta i strid med Europakonventionen och andra internationella åtaganden och konventioner samtidigt som EU alltför ofta framstår som splittrat i förhållande till Kreml.
Socialdemokraterna är bekymrade över att EU inte har kunnat genomföra anslutningen till Europakonventionen enligt vad som följer av Lissabonfördraget. Vi vet att Europakonventionen är ett av de mest effektiva instrumenten till skydd för mänskliga rättigheter i världen och har en unik kontrollfunktion tack vare Europadomstolen. Kompletterande initiativ bör identifieras för att kunna understödja genomförandet av EU:s anslutning till konventionen. Sveriges regering kan föra en dialog om detta med ordförandelandet i Europarådets ministerkommitté såväl som i EU-kretsen men även tydligt vid bilaterala samtal med Storbritanniens Premiärminster David Cameron. Den som idag inom EU främst sätter käppar i hjulet. Att idag försvaga Europas instrument till skydd för mänskliga rättigheter vore helt fel signal. Om domen mot Pussy Riot leder till en bredare debatt om Ryssland men även blad ryssar vore det välkommet.
Att Ryssland och Sverige för all överskådlig framtid kommer att förbli grannar borde ha lett till att aktiviteter redovisats av regeringen. När Rysslands politik ofta här upplevs som oförutsägbar borde det leda till att organisationer i det svenska och ryska samhället ges förutsättningar till kontakter av den svenska regeringen. Men så har inte varit fallet. Möjligheterna att samla in pengar i Ryssland är mycket begränsade. Samtidigt som det ryska civilsamhället har utvecklas har frivilligorganisationernas arbete kommit att försvåras. Under juli godkände Duman dessutom en lag som försvårar för de organisationer som får ekonomiskt stöd från utlandet. Enligt Kreml är själva syftet att stoppa utländsk inblandning i Rysslands inre angelägenheter. Till skillnad från detta beslut så lagrar sig sedan år lagförslag till stöd för kvinnors rättigheter på hög i Duman. Varje samhälle behöver kritiker så också det ryska. De tre unga kvinnorna i Pussy Riots förtjänar omvärlden stöd för att få fortsätta framföra kritiska budskap även när tonerna träffar Rysk-ortodoxa kyrkan och makten i Kreml.
Carina Hägg (S), riksdagsledamot, ledamot i Utrikesutskottet och Europarådet
Läs nu artikeln nedan.
Bodil Ceballos – Regeringens nyttiga missfoster som driver propaganda mot Ryssland för att gynna Sveriges pedofil-regering och mörka svenska domstolars brottslighet
Publicerad i SVT/DEBBAT 2012-08-19.
Bodil Ceballos (MP) efter domen mot Pussy Riot:
Putin kan inte ens garantera det mest grundläggande för en demokrati
PUSSY RIOT Domen mot de tre medlemmarna i punkbandet Pussy Riot har uppmärksammats i hela världen och den eld som myndigheterna tror att de kan släcka genom domen kanske istället bara är början på ett allt starkare motstånd från befolkningen.
I praktiken är domen ett sätt att genom praxis ta bort ta bort en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, dvs yttrandefriheten.
Under rättegången som startade den 30 juli och pågick i åtta dagar avslog domaren merparten av de krav som försvaret framställde om att kalla vittnen vilket gör att rättsprocessens opartiskhet måste ifrågasättas. Fallet väcker också frågor om kyrkans roll i en modern sekulär stat. Pussy Riot är dock inte den enda uppmärksammade domen i Ryssland under ”Putin-eran”. Det är uppenbart att Ryssland inte kan garantera de mest grundläggande förutsättningarna för en demokrati – dvs. domstolars oberoende – så det vi ser är en mycket allvarlig situation.
Att betrakta Rysslands resa först från diktatur till demokrati och nu till detta ogreppbara som är på väg mot något som återigen liknar diktatur är onekligen fascinerande, men inte i positiv mening.
Vi ser ett Ryssland som försöker framstå som en modern demokratisk stat. Samma ”moderna ” Ryssland lägger in sitt veto mot tuffare sanktioner mot Syrien och mot vapenembargo trots omvärldens ifrågasättanden. Men det är inte bara Rysslands utrikespolitik som förvånar. Allra mest förvånar deras inrikespolitik och hur lättvindigt de ser på mänskliga rättigheter och på befolkningens väl och ve. Det mest bestående intryck jag fick när jag besökte Ryssland och dess institutioner för några år sedan var att det den ryska ledningen fruktar allra mest är den egna befolkningen. Att det är så bekräftar domen mot Pussy Riot. Den handlar om att statuera exempel.
Det är djupt oroande att se hur det demokratiska utrymmet hos vår dominerande granne i Öst minskar. Domen mot de unga kvinnorna i Pussy Riot är en tydlig signal till alla som är kritiska till regimen. Den visar hur ryska myndigheters handlingsutrymme beskurits och hur Putin aktivt ingriper i rättsväsendet. Den ryska presidenten föregick gripandet av de unga kvinnorna när han fördömde aktionen och sa att den måste få ”nödvändiga konsekvenser”.
Såväl oppositionella, som civila organisationer och kulturarbetare vittnar om rädslan att uttrycka sin mening. Staten skaffar sig kontroll över media, journalister mördas och oberoende journalister vittnar om hot, trakasserier och rena attacker. Frivilligorganisationernas handlingsutrymme är också hotat. Det ryska parlamentet, duman, godkände i juli en lag som kommer att försvåra arbetet för de organisationer som har internationellt stöd. Enligt Kreml är syftet är att stoppa ”utländsk inblandning i Rysslands inre angelägenheter”.
Det är bra att fördömanden kommit från både utrikesminister Carl Bildt, som också uttalat att åtalen och domen är politiskt motiverade, och från EU:s ”utrikesminister” Cathrine Ashton, som menar att straffet är oproportionerligt i förhållande till gärningen, och det är ju det minsta man kan säga. Men också andra länder och människorättsorganisationer har protesterat kraftigt. Amnesty International och andra MR-organisationer har tvingats föra ytterligare tre samvetsfångar till sina listor.
Nu ser jag framför mig att vi i riksdagens grupp för mänskliga rättigheter nästa gång vi träffas kommer att uppmana alla riksdagsledamöter att skriva under ännu ett vädjandebrev ställt till de ryska myndigheterna. Denna gång om Pussy Riot. Vädjandebrev skickar vi till regeringar, domstolar och andra myndigheter världen över när människor fängslas pga sin politiska uppfattning, alt. för att ha uttryckt den, eller riskerar dödsstraff.
Det är viktigt att vi i riksdagen i alla lägen står upp för de mänskliga rättigheterna, oavsett var kränkningarna inträffar, och försöker påverka med de medel som står till vårt förfogande. Det leder till många brev från riksdagens ledamöter till makthavare runtom i världen.
Bodil Ceballos, Utrikespolitisk talesperson (MP), medlem i riksdagens grupp för Mänskliga Rättigheter
SVERIGES PEDOFIL-REGERING HAR ANLITAT HUNDRATALS PARASITER SOM BODIL CEBALLOS VILKA HAR TILL UPPGIFT ATT MÖRKA DEN SVENSKA REGERINGENS BROTT GENOM ATT SKRIVA PROPAGANDA MOT ANDRA LÄNDER.
LÄS ARTIKELN NEDAN OM MASSMÖRDAREN CARL BILDT.
LÄS MER OM BROTTSLINGEN BODIL CEBALLOS NEDAN.
Karin Olsson & Oisin Cantwell - Two Swedish media-whores working for the fascist-pedophile government in Stockholm
Karin Olsson & Oisin Cantwell - Two Swedish journalists working for the Swedish fascist government
The Swedish pedophile government has been stripped naked and the real face of the wolf in sheep clothing has been revealed to the world. The Swedish government is a pedophile organisation working for Washington Mafia to cover up mass murder and robbery in Afrika, Iraq, Afghanistan and in many other places on the planet. UNICEF, SIDA, RED CROSS, UNITED NATIONS and other so called "help organisations" are controlled and financed by the Swedish fascist government so the people of the world can´t see who is behind wars, robbery and mass murder.
Below you can read articles written by Swedish prostitutes that call them selves reporters/journalists. Karin Olsson (Expressen) and Oisin Cantwell (Aftonbladet) are nothing but standard Swedish journalists bribed by the Swedish government to cover up crimes done by Reinfeldt and the other criminals within the pedophile network "Regeringen".
.
After this, Julian Assange has very few friends left in Sweden
Assange's flight from Sweden, a decent democracy, into the arms of Ecuador's megalomanic president is incomprehensible
-
- Thursday 16 August 2012
Supporters of Julian Assange gather outside the Ecuadorian embassy in London. Photograph: Mike Kemp/Corbis
Julian Assange's circus has pulled off another breathtaking stunt: he has won political asylum in Ecuador. Assange's flight from Sweden, a decent democracy with a largely excellent justice system, takes ever more absurd forms. After the decision of Ecuador's foreign minister, Ricardo Patiño, the Swedish Twitterverse filled with mocking jokes.
Assange has few fans left here. On the contrary, his unholy alliance with Ecuador's political leadership casts a shadow over what was, despite everything, his real achievement: to reveal shattering news through the revolutionary medium of WikiLeaks.
Patiño praised Assange as a fighter for free expression, and explained that they had to protect his human rights. But Ecuador is a country with a dreadful record when it comes to freedom of expression and of the press. Inconvenient journalists are put on trial. Private media companies may not operate freely.
President Rafael Correa is patently unable to tolerate any truths that he does not own. Reporters Without Borders has strongly and often criticised the way that media freedoms are limited in Ecuador. Assange is a plaything for the president's megalomania.
Most of the women in Sweden who dare to report experiences of sexual assault to the police, despite the exposure that this brings, will find that the case is dropped because it is her word against his, and the other evidence is slight or non-existent. That is quite probably what would happen in this case, if Assange only dared come to Sweden for questioning. There is no reason to believe the fantastic conspiracy theories which say that the women's accusations are just a way to get at Assange.
The press chief of the Swedish foreign ministry said on Thursday that the fear of Ecuador's foreign minister that Assange would be sent on to the US by the Swedes, and even be executed, are utterly groundless. Both Swedish law and Sweden's obligations under the European convention on human rights mean Assange could not be extradited to the US if he were wanted for a crime which might lead to the death penalty.
There is a Swedish extradition treaty with the US, but the process of extradition is long and very complicated. So far there is not even a charge against Assange in the US, which would be the first step in the process. We don't even know that the American justice system wants to try Assange.
Ironically enough, it would probably be easier for the Americans to get Assange from England, since the two countries are much closer to each other in many ways. But it's been a very long time since Assange did anything sensible.
Karin Olsson
.
Oisín Cantwell
oisin.cantwell@aftonbladet.se
Publicerad: 2012-08-16
Assange visade sig vara ett fegt kräk
Mannen som blev världsberömd för sin kamp för yttrandefrihet bosätter sig hellre i ett land där oberoende tv-stationer stängs och kritiska journalister fängslas än låter sig förhöras av svensk polis.
Julian Assange, internetgenerationens Mick Jagger, visade sig vara ett fegt kräk.
Julian Assange, internetgenerationens Mick Jagger, visade sig vara ett fegt kräk.
Det finns ingen anledning att längre förvånas över någonting beträffande alla bisarra turer i cirkusen kring Assange.
Jag var själv på plats i London under en av rättegångarna om överlämning till Stockholm och hörde Wikileaksgrundaren och dennes hord av brännvinsadvokater hojta om Sverige som ett feminismens Saudiarabien, en juridikens bananrepublik och gud vet vad.
Att en populistisk sydamerikansk president börjar yra om hemliga rättegångar och dödsstraff är således inte märkligare än att Bianca Jagger blandar ihop misstankar om sexbrott med yttrandefrihet och högljutt kräver att Assange ska få fri lejd ut ur ambassaden där han sedan ett par månader sover på en luftmadrass.
Det är lätt att glömma att den vithårige foliehatten och hans medarbetare för bara några år sedan låg bakom avslöjanden av betydande vikt.
Amerikanska piloter som roade sig med att skjuta ihjäl civila från en helikopter i Irak, fjortonåriga fåraherdar som burades in på Guantanamo. Bevisen för omfattande korruption i Tunisien, ett avklädande av en regim som anses vara en viktig faktor bakom den arabiska våren.
Assange åkte världen runt och höll föredrag om att korrupta regeringar och företag inte längre kunde känna sig säkra: tv, radio och tidningar köade för att intervjua honom.
Denne man hoppas kunna fly till Ecuador, ett land där president Raphael Correa fängslar journalister, stänger tv-stationer på löpande band och hotar kritiska röster med skadeståndskrav på mångmiljonbelopp. Ett land som enligt reportrar utan gränsers pressfrihetsbarometer hamnar på 104:e plats av 179 undersökta länder.
En förlorad heder är uppenbarligen inte ett för högt pris att betala för att slippa förhöras om sexbrott i Sverige.
Vad hade hänt om Assange i stället haft ryggrad nog att sätta sig på ett flyg till Stockholm? Förhör, givetvis. Att utredningen efter det hade slängts i papperskorgen förefaller inte otroligt. Med tanke på att åklagare lagt ner och tagit upp den tycks bevisläget inte vara optimalt.
Att regeringen godkänner ett utlämnande till USA, vilket han fruktar, är osannolikt. Skadan för Sveriges internationella diplomatiska anseende skulle bli för stor.
Sanningen är att Julian Assange snackar skit om skälen till att slippa den svenska rättvisan. Han har visat sig vara en helt annan människa än den heroiske kämpe för yttrandefrihet han utger sig för att vara.
Möjligen är det så att han inte har kunnat hantera sin världsberömmelse, att den förvandlade honom till en konspirationsteoretiker av ett slag som lika gärna kunde ägna dagarna åt att grubbla över varför Barack Obama vägrar att erkänna varför Elvis lever som att fundera på hur han ska ta sig till Ecuador.
Dessvärre tyder dock allt på att herr Assange bara är en feg skitstövel.
Jag var själv på plats i London under en av rättegångarna om överlämning till Stockholm och hörde Wikileaksgrundaren och dennes hord av brännvinsadvokater hojta om Sverige som ett feminismens Saudiarabien, en juridikens bananrepublik och gud vet vad.
Att en populistisk sydamerikansk president börjar yra om hemliga rättegångar och dödsstraff är således inte märkligare än att Bianca Jagger blandar ihop misstankar om sexbrott med yttrandefrihet och högljutt kräver att Assange ska få fri lejd ut ur ambassaden där han sedan ett par månader sover på en luftmadrass.
Det är lätt att glömma att den vithårige foliehatten och hans medarbetare för bara några år sedan låg bakom avslöjanden av betydande vikt.
Amerikanska piloter som roade sig med att skjuta ihjäl civila från en helikopter i Irak, fjortonåriga fåraherdar som burades in på Guantanamo. Bevisen för omfattande korruption i Tunisien, ett avklädande av en regim som anses vara en viktig faktor bakom den arabiska våren.
Assange åkte världen runt och höll föredrag om att korrupta regeringar och företag inte längre kunde känna sig säkra: tv, radio och tidningar köade för att intervjua honom.
Denne man hoppas kunna fly till Ecuador, ett land där president Raphael Correa fängslar journalister, stänger tv-stationer på löpande band och hotar kritiska röster med skadeståndskrav på mångmiljonbelopp. Ett land som enligt reportrar utan gränsers pressfrihetsbarometer hamnar på 104:e plats av 179 undersökta länder.
En förlorad heder är uppenbarligen inte ett för högt pris att betala för att slippa förhöras om sexbrott i Sverige.
Vad hade hänt om Assange i stället haft ryggrad nog att sätta sig på ett flyg till Stockholm? Förhör, givetvis. Att utredningen efter det hade slängts i papperskorgen förefaller inte otroligt. Med tanke på att åklagare lagt ner och tagit upp den tycks bevisläget inte vara optimalt.
Att regeringen godkänner ett utlämnande till USA, vilket han fruktar, är osannolikt. Skadan för Sveriges internationella diplomatiska anseende skulle bli för stor.
Sanningen är att Julian Assange snackar skit om skälen till att slippa den svenska rättvisan. Han har visat sig vara en helt annan människa än den heroiske kämpe för yttrandefrihet han utger sig för att vara.
Möjligen är det så att han inte har kunnat hantera sin världsberömmelse, att den förvandlade honom till en konspirationsteoretiker av ett slag som lika gärna kunde ägna dagarna åt att grubbla över varför Barack Obama vägrar att erkänna varför Elvis lever som att fundera på hur han ska ta sig till Ecuador.
Dessvärre tyder dock allt på att herr Assange bara är en feg skitstövel.
lördag 18 augusti 2012
tisdag 14 augusti 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)