Den 6 maj 2000 grep Gotlandspolisen två personer och beslagtog 1,5 kilo heroin. Det här polisärendet har i vissa mindre delar kommit till allmänhetens kännedom via medierna. Men först nu har det blivit möjligt att belysa hela ärendet.
I min bok Hanteraren klargörs genom sekretessbelagd tidigare okänd dokumentation och vittnesmål, vad som egentligen hände:
”Narkotikaaffären” var från början till slut styrd av polisen, vars infiltratör, Peter Rätz, hade utgett sig för att vara mellanhand till köpare av heroin. Köpare som inte existerade.
Rätz tog emot en av säljarna, AH, på ett hotellrum i Visby för att kontrollera narkotikan. Därefter packade han ner heroinet i en attachéväska, som inköpts av länskriminalen i Stockholm. När säljarna lämnade hotellet med väskan greps de av poliser som hade grupperats där, under ledning av kommissarie Dan Andersson.
Två dagar efter tillslaget kallar dåvarande länspolismästaren på Gotland, Carin Götblad, till presskonferens och visar stolt upp heroinbeslaget, som då ligger i den av polisen inköpta väskan.
Götblad hävdar att Gotland nu blivit transitplats för tung narkotika. Det är då bara två personer inom Gotlandspolisen som vet vad som egentligen utspelat sig, Carin Götblad och Dan Andersson.
Så kom det sedan att fortsätta. Åklagaren som var förundersökningsledare fick aldrig reda på vad som egentligen hänt. Inte heller dåvarande kriminalchefen på Gotland, eller de poliser som höll i utredningen. När de påtalade underligheter, som att hotellet inte genomsöktes efter tillslaget, fick de av Dan Andersson veta att de ”inte ska fråga så mycket”.
Då Peter Rätz inblandning hölls hemlig fråntogs såväl åklagaren som advokaterna möjligheten att kalla honom som vittne.
Det blir istället Dan Anderssons vittnesmål som blir avgörande och leder till att säljaren AH blir dömd som köpare av sin egen narkotika. Den andre åtalade, som greps när han försökte springa iväg med heroinet, frikändes då rätten inte ansåg det bevisat att han medvetet befattat sig med narkotika.
Vad hade då Peter Rätz kunnat berätta om han hade vittnat? Rimligen detsamma som han berättade när han förhördes flera år senare.
I det hemligstämplade förhöret berättar han att spaningsarbetet, som han varit djupt involverad i, hade pågått i månader i ett samarbete mellan länskriminalen i Stockholm och Malmö – och ledningen för Gotlandspolisen.
Och han hade kunnat vittna om att de som styrde ärendet och hans arbete var Carin Götblad, Dan Andersson och chefen för länskriminalen i Stockholm, Leif Jennekvist. Inget av det här framgår av förundersökningen.
När jag för en vecka sedan på telefon frågade Peter Rätz, som nu gömmer sig utomlands, om hans vittnesmål hade kunnat innebära en väsentligt annorlunda dom? svarade han:
– Jag hade ju kunnat berätta om att jag kvällen innan tillslaget träffade de två som åtalades och att bägge två då var helt klara över att det handlade om en narkotikaaffär. Och jag kunde ha talat om vem som var ledaren bakom de här två.
Resultatet av Rätz vittnesmål hade därmed sannolikt blivit en helt annan dom än vad tingsrätten och hovrätten kom fram till, utifrån den felaktiga tillrättalagda ”bevisning” de fick ta del av. De två som greps hade troligen blivit fällda som säljare av heroinet. Därtill hade kanske ligaledaren blivit åtalad och dömd. Alternativt hade de blivit helt frikända, om hovrätten hade kommit fram till att de blivit utsatta för en av polisen iscensatt olaglig provokation.
Det tog fyra år innan åklagaren, kriminalchefen, de utredande poliserna, domare, nämndemän, de åtalade och deras försvarare, började ana vad som hade utspelat sig.
Det var när kommissarie Olle Liljegren greps och åtalades 2004. Liljegren, som vid tillslaget i maj 2000 var en underordnad polisassistent, hade som ”hanterare”styrt Peter Rätz och varit med på Gotland - men i det fördolda. Hans medverkan var bara känd av Carin Götblad och Dan Anderson.
Några dagar efter tillslaget i maj 2000, fattade Götblad beslut om ersättningen till Peter Rätz, vilket framgår av det interna PM som dåvarande chefen för spanings- och narkotikaroteln i Stockholm, Leif Brunell, undertecknat. Götblad mejlade också ett tack till Olle Liljegren och några poliser vid länskriminalen i Malmö, för att de gjort tillslaget möjligt.
Men sedan förnekar Götblad år efter år all vetskap om Rätz och Liljegrens inblandning. Så sent som i februari 2006, under ed i Högsta domstolen, hävdar Götblad att hon först många år senare fick vetskap om det via tidningar.
En narkotikalangare döms som köpare av sin egen narkotika och en annan går helt fri, då avgörande bevisning gömts undan. Åklagaren blir ovetande ett verktyg för att desinformera domstolen. Och journalister blir verktyg för att desinformera allmänheten.
Har Carin Götblad och Dan Andersson gjort sig skyldiga till grovt tjänstefel då de medvetet undanhållit bevisning för såväl tingsrätten som Svea hovrätt?
Har AH:s advokat rätt, när han nu hävdar att Dan Andersson begick mened genom att förvanska och dölja väsentlig bevisning?
Begår Carin Götblad mened i Högsta domstolen sex år senare, i ett försök att dölja sin inblandning? Och var det som utspelade sig en olaglig provokation? Inget av detta har prövats i domstol.
Under Götblads tid som polischef över 7000 personer i Stockholm har den här verksamheten med undangömd bevisning utökats. Det handlar sannolikt om hundratals fall, där bevis undanhållits för domstolarna, under Götblads ledning.
Grovt tjänstefel har samma maxstraff som våldtäkt, sex års fängelse. Mened som ses som grovt har maxstraff på åtta år. Då båda brotten har en preskriptionstid på tio år, är det fortfarande fullt möjligt att utreda om Götblad och Andersson ska åtalas för Gotlandsärendet.
Peter Rätz har till mig sagt att han är villig att vittna i en rättegång mot Carin Götblad och Dan Andersson om säkerheten går att ordna - och det går ju.
Har Sverige, med tanke på landets goda rykte som rättsstat, råd att inte ta om rättegången i Gotlandsärendet? Och har vi råd att inte öppet och förutsättningslöst utreda om Carin Götblad och Dan Andersson ska åtalas, dömas och avskedas?
JK Göran Lamberts påbörjade i tisdags en granskning av de här arbetsmetoderna i allmänhet, genom att avkräva Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren yttranden rörande polisens provokativa åtgärder.
Men några konkreta åtgärder rörande Gotlandsärendet har inte vidtagits. Därför polisanmäler jag nu Carin Götblad och Dan Andersson för grovt tjänstefel och mened.

DICK SUNDEVALL
rättsjournalist och författare till boken Hanteraren



Nedan, svinen som tillverkade brottslingen Karin Lundgren Götblad, syskon till heroinlangaren m.fl.
1921-07-31, Lundgren, Ingrid Margareta.
Född 31/7 1921 i Kållands-Åsaka (Skaraborgs län, Västergötland).
--------------
1923-09-10, Lundgren, Eugen.
Född 10/9 1923 i Johannes (Stockholms stad, Uppland).
--------------
Bror:
Förnamn:     Gunnar Erik Johan
Efternamn:     Lundgren
Gatuadress:     Karby 264
Postnummer:     195 94
Postort:     Märsta
Kommun:     Sigtuna
Församling:     Skepptuna
Födelsedatum:     1958-10-05
Förnamn:     Kerstin Siv Margareta
Efternamn:     Lundgren
Gatuadress:     Karby 264
Postnummer:     195 94
Postort:     Märsta
Kommun:     Sigtuna
Församling:     Skepptuna
Födelsedatum:     1966-06-11
Förnamn:     Kristoffer Erik Johan
Tilltalsnamn:     Kristoffer
Efternamn:     Lundgren
Gatuadress:     Karby 264
Postnummer:     195 94
Postort:     Märsta
Kommun:     Sigtuna
Församling:     Skepptuna
Födelsedatum:     1994-03-17
Syster:
Förnamn:     Ann-Marie Margareta
Efternamn:     Dehlin
Gatuadress:     Lilla Norregatan 12
Postnummer:     272 31
Postort:     Simrishamn
Kommun:     Simrishamn
Församling:     Simrishamn
Födelsedatum:     1950-04-15