Markus Andersson - Obekväm konstnär?

Brev från konstnären Markus Andersson till corruptio.




Hej Corruptio,

Min story är ganska lång, men den började med att jag som konstnär blev kritiserad för att vara gammaldags och inte följa samtiden.

Men detta var inte så farligt och bara tjafs konstnärer emellan, hur som helst började jag på allvar intressera mig för några av Sverige känsligaste frågor : bland annat Palmemordet, Estoniagate och Lindhmordet.

Den synvinkel jag som konstnär hade var mer psykologisk och tidlös än detaljerad och analytisk. Jag tyckte mig se tidlösa och tragiska likheter mellan brännandet av häxor och bannlysning i gamla tider och liknande fenomen i vår tid.

Christer Petterson, Mijailo Mihailovic, Torsten Östling och flera andra personer målade jag därför för att protestera mot denna primitiva och grymma mobbning av redan utsatta individer.

Det var min övertygelse att man hade offrat dessa individer för att man inte vågade ge sig på den verkliga mördaren och uppdragsgivaren därför att den var för stark.

Feghet låg alltså bakom kampanjen mot de så kallade ministermördarna. Jag målade även andra personer som gått under när de hamnat i kläm mellan brutala politiska krafter och omvälvningar i vår tid.

En rumänsk konstnär, Dorinel Marc, bjöd in mig att ställa ut dessa målningar på Moderna museet år 2006, och inte långt senare satte kampanjen mot mig och mina tavlor igång.

Jag blev polisanmäld av en Expressenfotograf som heter Jonas Lemberg, han anmälde mig för plagiat, vilket var ett trick för att rikta blickarna från den fråga tavlan ställde.

Jag hade använt mediabilder av Christer Pettersson men samtidigt gjort om hans ansiktsuttryck lite och placerat honom i den svenska öknen tillsammans med Bibelns Syndabock. Detta hade ingen gjort innan mig så anklagelserna om plagiat var en total bluff.

Förundersökningen lades ner men Lemberg överklagade och en ny undersökning inleddes under ett halvår men även den lades ner eftersom jag inte hade gjort något brott. Trots detta skrev Bonniers advokat Danowski att jag hade gjort ett brott.

Samtidigt skrev kända kritiker i DN och Svenska Dagbladet att jag var extremist, nazist, plagiatör och dålig på att måla. Dessa uppgifter finns fortfarande kvar på nätet, du behöver bara slå ”Markus Andersson konstnär” på Google så hittar du en hel del av denna kampanj.

I februari 2007 ställde jag ut några tavlor på en fest som bokförlaget Leo förlag anordnade, bland annat tavlan på Christer Pettersson. Jag höll också ett tal där om min syn på honom som tacksam Syndabock.

Efter detta skrev Katrine Kielos en mycket förtalande artikel i Expressen; ”Mörkbrun skymning”, och två dagar senare stod det i DN att överåklagare Sven Erik Alhem hade inlett en ny förundersökning mot mig och min tavla.

Jag hade tänkt ställa ut på Skogskyrkogården utanför Stockholm i maj 2007 och allt var färdigt, vi hade hängt ett femtiotal tavlor i en lokal där, personalen och chefen för Skogskyrkogården var mycket nöjda och tyckte allt var jättefint.

Men två dagar innan utställningen skulle börja ringde de från Skogskyrkogården och sade att hela utställningen skulle bort. Några kommunalpolitiker hade varit där och någon av dessa hade hört om mig, och hade beordrat dem att stoppa utställningen.

Personalchefen ville inte avslöja namnen på dessa politiker dess värre, utan kom med en massa undanflykter. Lördagen då utställningen skulle börja stod en lastbil med mina tavlor på min tomt ute i skogen.

Chauffören visste ingenting om vad som låg bakom detta så det var bara att plocka ut tavlorna ur bilen och ställa dem uppe på vinden, sedan fick jag ringa alla jag bjudit in till utställningen och säga som det var: Utställningen hade stoppats.

I juni 2008 fick jag gå på polisförhör på Solna Polisstation och förhörsledaren hette Anders Hägglund.

Ingen av de stora tidningarna uppmärksammade dock att jag var på förhöret.

I September år 2008 fick jag ett brev där det stod att förundersökningen lades ned med motivation att det eventuella brottet jag begått var preskriberat eftersom jag målade tavlan under år 2003.

Detta var snömos, om jag hade begått ett brott så skulle alla kända moderna konstnärer vara mycket mer brottsliga en jag eftersom jag endast undantagsvis nedlåter mig till i att titta på mediabilder när jag målar.

Parallellt med allt detta fullkomligt haglade det förtalsartiklar på olika bloggar, bland annat på bloggen ”Deep ed” och många många fler.

Tidningen Konstnären skrev också en förtalsartikel samma vår som jag var tvungen att gå på polisförhör.

Hela kampanjen mot mig gick ut på att jag skulle förlora all trovärdighet som konstnär, och bannlysa mig från de stora konstarenorna, något som dessvärre lyckats.

Tidningen konstnären går i första hand ut till gallerister och konstsamlare, och den tidningen skrev alltså att jag var en brottsling med suspekta politiska ideer, någon som man helst inte skulle ta i med tång kort sagt.

Och du vet hur känsliga människor i smöret är för ”smutsiga” individer.

Bukowskis välkända auktionsgalleri var intresserade av min tavla "Svenska Syndabockar", men redaktören för tidningen Konstnären, Martin Aagård, och journalister från Expressen larmade galleriet om min "högerextremism", samt påminde dem om att jag var polisanmäld. Allt detta i syfte att få galleriets intresse för min tavla att svalna, vilket de också gjorde när de väl blivit uppskrämda. Att man kan sjunka så lågt och göra så mot en ensam konstnär är för mig en gåta.

Nu har jag lokalt arbetat mig upp lite igen och klarar mig, men har inte fått någon mer chans att vara med i något större sammanhang.

Jag avslutade dock min serie svenska syndabockar genom att göra två porträtt av den legendariske polismannen Gösta Söderström, första officiella polis på plats vid Palmemordet, och en modig sanningssökare ända fram till sin död.

En man som också trakasserades svårt på grund av sin ärliga kompromisslösa inställning till sanning och rätt.

Gösta blev för övrigt en personlig vän till mig och ett bra stöd. De två porträtten gjordes i hans hem.

Kanske också kan vara intressant att veta att jag år 2003 deltog i Florence Biennalen i Italien och där som enda svensk erhöll den prestigefyllda Magnus Medici medaljen för mitt måleri, bland tusen deltagare från olika länder fick jag också ett femte pris.

Men i Sverige blev det uppenbarligen skit när jag hamnade på den stora arenan och genom mina målningar försökte uttrycka några sanningar i tiden som mediamaffian inte ville kännas vid.

Jag har förstås mycket mer att säga om detta men det här är alla fall en början.




Hälsningar / Markus Andersson

http://andersson-markus.se

http://sv.metapedia.org/wiki/Markus_Andersson